Effektiverad fångst är det bästa sättet att skapa lokalt mårdhundsfria områden. För att upprätthålla och utvidga lokala mårdhundsfria områden behövs årligen upprepad, fortlöpande effektiverad fångst och samarbete mellan jaktföreningar. En nedgång i antalet mårdhundsobservationer och i bytesmängden blir tydlig när fångstområdena är tillräckligt stora och när flera jägare deltar i fångsten. Ett års paus i fångstarbetet leder på motsvarande sätt lätt tillbaka till startgroparna.
Vad beträffar fångsten på fastlandet, så är den realistiska målsättningen inte att utrota hela mårdhundsstammen eller att skapa mårdhundsfria områden för längre tider framåt. Orsaken till detta är mårdhundens effektiva förökningsförmåga och stora utbredning samt den redan så höga stamtätheten. I stället är målsättningen en möjligast stor bytesmängd och därigenom en möjligast liten mängd förökningsdugliga mårdhundar när sommarens fortplantningstid börjar. Den sammantagna bytesmängden består av mårdhundar som fångats med fällor och ovan mark när marken är bar, sådana som fällts på åtel vid vaktfångst samt sådana som fällts vid grytfångst under vintern och våren.
Uppföljning av fångstens inverkan
Uppföljning av viltstammarna är en central del av hållbar jakt och reglering av jakt. Uppföljningen av viltstammarna har sin plats även i elimineringen av främmande rovdjur, för med hjälp av uppföljningen kan man bedöma hur väl fångsten lyckas och i vilken mån den är tillräckligt effektiv.
Syftet med att avlägsna främmande rovdjur är att hålla stammarna av mårdhund och mink på en möjligast låg nivå. För att få kännedom om stammarnas storlek behövs statistik. Den information statistiken ger går hand i hand med regleringen av fångsttrycket.
Traditionell bokföring av byten
I bytesstatistiken registreras alla fångster av mårdhund och mink inom ett visst område, exempelvis en jaktförenings område. För fångstregistreringen är det bra att använda tjänsten Oma riista, där man även kan följa med bytesmängderna över längre tidsperioder. Oma riista är för närvarande det enda sättet att föra noggrann statistik över bytesmängderna av främmande rovdjur.
Inom området A, till exempel, har man fångat mårdhund i 10 års tid och för varje år har man registrerat en bytesmängd på cirka 30 individer. Statistiken visar att fångsttrycket i området inte räcker till för att decimera mårdhundspopulationen: på årsnivå fångar man endast mårdhundens förökningsmängd.
Följande år rättar man till fångståtgärderna inom området. Antalet fällor ökas och utomstående jägare med hundar tas till området. Bytesmänden uppgår till 62 mårdhundar. Samma sak upprepas året därpå, varvid bytesmängden uppgår till 25 individer. Under de följande åren uppgår bytesmängden av mårdhund endast till 11 individer på årsnivå, och dessa individer kommer delvis från intilliggande områden. Genom uppföljning av populationernas storlekar och ökning av fångsttrycket har man uppnått en märkbar decimering.
Tack vare den här metoden för uppföljning av bytesmängderna kan man pejla läget beträffande omfånget av främmande rovdjurspopulationer. Man kan anta att den bytesmängd man får med en enskild fångstsatsning ligger i proportion med mängden främmande rovdjur på området; ju större mängder främmande rovdjur, desto större bytesmängd.