Mårdhunden ingår i EU:s unionsförteckning över invasiva främmande arter och minken är en invasiv främmande art av nationell betydelse. Arterna avlägsnades år 2019 från förteckningen över vilt i jaktlagen. Avsikten var att underlätta och effektivera fångsten av invasiva främmande arter.
Dödande av individer av invasiva främmande arter, såsom mårdhund och mink, anses inte längre vara jakt, utan dessa arter omfattas av de bestämmelser som gäller fångst och avlivning av icke fredade djurarter. Mårdhunden och minken placerades dock inte i förteckningen över icke fredade djurarter, utan de klassas som invasiva främmande arter.
Som följd av ovan nämnda ändringar är det vid fångst av mårdhund och mink tillåtet att använda metoder som är förbjudna vid jakt. Sådana metoder inkluderar bland annat artificiella ljuskällor, siktanordningar för nattskytte och mekaniska anordningar som åstadkommer ljud. Etiskt hållbara jaktprinciper ska trots detta alltid följas vid fångsten. Till exempel är det i Finland förbjudet att använda fotsaxar eller gift vid fångsten av främmande rovdjur. Med dessa bestämmelser strävar man efter att förhindra onödigt lidande för djuren.
Fångst av mårdhund och mink är tillåtet även för personer som inte har avlagt jägarexamen. Även en person utan jaktkort kan medverka i arbetet för bevarandet av den biologiska mångfalden, genom att rigga en fälla eller placera ut en sax.
Fångsträtt
För fångst och avlivning av främmande arter behövs tillstånd från markägaren eller den som innehar jakträtten. Efter lagändringen år 2019 kan mårdhund och mink fångas eller avlivas på en jaktförenings områden utan att gamla jaktarrendeavtal för den skull som regel behöver ändras. Gamla avtal omfattas av den lagstiftning som gällde när de gjordes upp. Om mårdhunden finns på listan över djur som får fällas enligt avtalet påverkas avtalets innehåll inte av det att klassificeringen av mårdhunden ändrats från att den varit en viltart till att den gäller som invasiv främmande art.
När ett jaktarrendeavtal förnyas bör rätten att fånga och avliva individer av invasiva främmande arter beaktas, så att dessa också framöver får fångas. Nya, uppdaterade modeller för avtal finns på webbplatsen riista.fi.
Individer av invasiva främmande arter får avlivas genom att skjuta dem i den fälla de fångats i, på mindre än 150 meters avstånd från bebodda byggnader. I stadsområden ska ordningsreglerna beaktas och polisen eller nödcentralen bör gärna informeras i förväg om avlivningen, för att undvika förfrågningar från oroliga medborgare.
Ingen fredningstid längre
Enligt den lagstiftning som gäller främmande arter ska stammarna av invasiva främmande arter utrotas eller deras spridning begränsas. Det finns ingen orsak att freda stammar av främmande arter som är invasiva och som bör utrotas. Trots detta ska man vid fångst och avlivning följa bestämmelserna i djurskyddslagen.
För mårdhunden och minken gäller inga fredningstider längre, så dessa arter kan fångas året om. Om en hona med ungar dödas under fortplantningstiden ska även ungarna avlivas. Vägledning för fångst under djurens fortplantningstid ger jägarens etiska regler (riista.fi).
Syftet med fredningsbestämmelserna i jaktlagen är att säkerställa att fredade viltarter inte störs under sin fortplantningstid. Enligt 37 § i jaktlagen får vilt inte jagas eller skadas under fredningstiden och spel, häckning eller ungar får inte störas. Detta lyfts fram genom den i jaktlagen föreskrivna skyldigheten att hålla hundar kopplade (51 §) samt genom bestämmelserna beträffande hundprov och hunddressyr (52–53 §) och bestämmelserna beträffande övervakning och omhändertagande av hundar (54–55 §). Enligt 51 § i jaktlagen tillåts trots allt att man avviker från den allmänna skyldigheten att hålla hundar kopplade, när det gäller användning av annan hund vid jakt än drivande hund. Meningen har varit att tillåta sådant handlande som inte stör viltets fortplantning.
Särskilt vid fångst under våren och sommaren måste man beakta fredade arter, vilka enligt jaktlagen inte får störas under fortplantningstiden. Till exempel bör man vid fångst av mink med sax vara särskilt varsam under sommaren. Om det föreligger behov att fånga mink under sommaren, ska saxen placeras en bit utanför stranden på en separat flotte. På detta sätt säkerställer man att skogsmården, hermelinen eller illern inte fastnar i saxen utanför de jakttider som gäller dem.
Avlägsnande av individer av främmande arter under vårvintern och våren (mars–april) är det effektivaste sättet att kontrollera stammarna. Användning av en okopplad jakthund (dock inte en drivande hund) under fortplantningstiden förutsätter alltid att det är frågan om en hund som skolats uttryckligen för jakt på måldjurarten. Dessutom förutsätter det särskilt övervägande från fall till fall, för att säkerställa att andra djurarter inte störs eller skadas. En hund som specialskolats för jakt på mårdhund kan ledas mot ett färskt spår exempelvis med hjälp av synobservationer eller färska observationer från viltkameror.
Vid fångst ovan mark under våren (mars–april) kan en ställande hund användas, förutsatt att fångsten inte stör fåglar som förbereder sig för häckning. En skolad hund kan med andra ord tillåtas följa en mårdhund man har i sikte även under den tid då man ska hålla hundar kopplade.
Fångst under sommaren får inte störa viltets fortplantning. Om en hund släpps fri under fredningstiden, kan den skada och störa både fåglar som ruvar på marken och hjortdjurs kalvar under deras känsligaste fortplantningstid i maj–juli.
Övriga bestämmelser
Efter de lagändringar som gjordes år 2019 fortsätter fångsten av invasiva främmande arter huvudsakligen enligt gamla invanda principer som baserar sig på vad man lärt sig genom bestämmelserna i jaktlagstiftningen. Exempelvis gäller de paragrafer som berör användning av motordrivna fordon och skottavlossning på vägområden också vid fångst av invasiva främmande arter.
Djur får inte letas upp på gårdsområden eller i trädgårdar utan tillstånd av områdets ägare eller innehavare. På odlade markområden får man inte gå innan skörden har tagits tillvara. En mårdhund eller mink får däremot avlivas i en fälla på närmare håll än 150 meter från en bebodd byggnad. I stadsområden ska ordningsreglerna följas och vid behov en anmälan göras till polisen.
Vad beträffar användningen av jaktvapen förblev bestämmelserna huvudsakligen desamma som förut, trots de ändringar som gjordes i lagstiftningen. Fortsättningsvis är det tillåtet att vid avlivning använda ett för ändamålet lämpligt vapen. Endast när det gäller fångst av mink utökades kalibern för hagelgevär till 10–36. Bestämmelserna beträffande användning av motordrivna fordon gäller som förut. Det är förbjudet att skjuta vilt närmare än 100 meter från ett motordrivet fordon omedelbart efter att fordonet har stannats. Vilt får inte skjutas över en järnväg eller en allmän väg eller när viltet eller skytten befinner sig på en sådan väg. Säkerheten är alltid den främsta prioriteten.
Enligt vedertagen praxis vid tillämpningen av jaktlagen gäller den i 7 § i lagen nämnda rätten att jaga på allmänt vatten och i den ekonomiska zonen samt den i 8 § nämnda rätten för kommunmedlemmar att jaga på statens områden (s.k. fri jakträtt) även vid fångst och avlivning av invasiva främmande arter och icke fredade djurarter.
Ytterligare information
Ändringar i lagstiftningen beträffande jakt (riistainfo.fi)
Lagstiftning beträffande jakt och skjutvapen (riistainfo.fi)